söndag
skratt porlar, till och med de mest underliga skratt.
du vet inte hur ful och vacker världen kan vara, när du speglar den.
hur optimalt det är att le mot dig och mötas i det fula med ett leende.
det vita, det regniga.
där möts vi. helst vill jag möta dig i det allra tryggaste, i Honom, som är det enda hela. han som inte tål min trasighet men som älskar mig mer än du någonsin kan.
och nog är det väl bara han som känner mig.
inte ens jag själv.
det kom ett brev...
.... och det var det vackraste, mest välbehövda brev jag någonsin fått.
tack kära, kära mormor. jag älskar dig.
Dom vi blev, och dom vi ville bli
"Våra hjärtans förlorade slag, alla drömmar som aldrig blev av, och de lögner vi levde och stannade i, dom vi blev och dom vi ville bli."
Jag kanske tjatar om JonathanJs musik men, detta är något av det vackraste jag hört. Mitt hjärta gråter och jag försvinner i allt det sanna, vackra, smärtsamma. Ja. Lyssna, eller försök iaf. (kvaliteten är usel).
Hösten är vacker.
Det finns så många ord i mig. vill hålla inne och samtidigt släppa ut. lyckas nog egentligen inte med något av det.
"Och han gav henne sin kärlek, sitt slott och sitt liv."
Jag vill vara Askungen. Ta emot.
punkt
aj.
"det finns så mycket himmel här"
sömnlösa drömmar
fönstret öppet, is längs mina kinder. det är svårt att vara sann när allting annat ljuger, hela världen är en lögn. Nej, nu tog jag i.
trädtoppar klädda i mörkrött, gult och brunt, de dansar i vinden mot den isblå bakgrund vi kallar himmel. Om jag också kunde röra mig mot en sådan bakgrund. det vore nåt.
inga tankar följer längre mönster, de lever ett eget liv och flyr ut i alla hörn, allt för att jag inte ska kunna pussla ihop dem. och i en hopplös suck ler jag stort ändå, för jag blir glad av min hjälplöshet. Kan ligga kvar under ett stort vitt täcke och aldrig komma ut igen. kanske imorgon. jag måste.
gillar inte måsten.
