hemma en stund
trodde och hoppades nog någonstans att det inte skulle kännas såhär bra att sätta sin fot på grusvägen så snart igen. Mitt wannabe-förhårdnade hjärta visade sig lika genomsoft som alltid och jag smälter in i ett lugnt leende.
mitt rum doftar hyacint och jag är säker här och på andra platser. här får jag stanna en stund. 9 dagar. varsågod och njut.
men det är sant, jag går inte isär när jag går med dig.
mitt rum doftar hyacint och jag är säker här och på andra platser. här får jag stanna en stund. 9 dagar. varsågod och njut.
men det är sant, jag går inte isär när jag går med dig.
ok, ok
för allting är för starkt. starkare än min egen självdistans åtminstone. blir hungrig av att äta och mätt av att sova. för jag har tröttnat på att vara som alla andra. förutsägbart. lika förutsägbart är mina inköp, lika förutsägbara som min protest är. det vill säga, väldigt.
veronica maggio tänder kvällens sista cigarett och får mig att tänka på andra dagar och gamla sånger.
där finns vår hemlighet.
när jag drar mig ur låttextkoma beger jag mig in i den verklighet som heter farväl hemma, hej hemma. hejdå vackra stad, hej omskakade syd. men först - tända ljusen, låt pappret prassla.
obegripligt. allting är för starkt, för fort, för stort.
tur att jag kan lägga min kind på din axel och andas ut.
och in.
veronica maggio tänder kvällens sista cigarett och får mig att tänka på andra dagar och gamla sånger.
där finns vår hemlighet.
när jag drar mig ur låttextkoma beger jag mig in i den verklighet som heter farväl hemma, hej hemma. hejdå vackra stad, hej omskakade syd. men först - tända ljusen, låt pappret prassla.
obegripligt. allting är för starkt, för fort, för stort.
tur att jag kan lägga min kind på din axel och andas ut.
och in.
your heart is a strange little orange to peel
rummet ekar öppet
en lång tid sen
du var här
innan du frös
till isskulptur
jag har en hårfön
jag kan smälta dig!
du kan smälta
i mina armar
aldrig
du är långa vägar
bort. bortåt horisonter
där står du blixtstilla
och väntar på någon
annan än jag
någon med rödare
läppar, en varmare dag
mitt rum är fullt.
av allt mitt bråte.
du kom aldrig
mer igen
en lång tid sen
du var här
innan du frös
till isskulptur
jag har en hårfön
jag kan smälta dig!
du kan smälta
i mina armar
aldrig
du är långa vägar
bort. bortåt horisonter
där står du blixtstilla
och väntar på någon
annan än jag
någon med rödare
läppar, en varmare dag
mitt rum är fullt.
av allt mitt bråte.
du kom aldrig
mer igen
ecstatic eccentricity is all I'm asking for
det regnar choklad ut lucka tre. de andra är outhärdligt tomma. man säger ju att alla goda ting är tre, kanske var det sant.
allt och ingenting blir som jag tänkt mig, kanske beror det mest på att jag inte tänkt så mycket.
möt inte min blick..
me and gravity, we never could agree
det händer att det händer saker.
och nog för att vi är olika, du och jag, men jag är glad när allting händer. älskar min kommande vecka, utan sekundshål att andas i.
men just nu älskar jag också denna andningspaus som är mitt barndomshus, grusvägar och höga tallar. snart blir en promenad till stranden verklighet. andrum.
sitter igen med "Viskningar från katakomberna", Magnus Malm. I ett nytt Åhus sitter jag.
och jag citerar ur denna bok, när Magnus citerar Thomas Merton:
"Även om vi 'inte är av världen' så är vi i samma värld som alla andra, bombens värld, rashatets värld, teknologins värld, massmedias värld, storföretagen, revolutionerna och allt det andra. Vi intar en annan hållning till dessa saker, för vi tillhör Gud. Men alla andra tillhör också Gud. Vi råkar bara vara medvetna om det, och gör en bekännelse av denna medvetenhet. Men ger det oss rätten att se oss själva som annorlunda, och till och med bättre, än andra? Hela tanken är befängd."
jag har noll att tilläga för stunden.
och nog för att vi är olika, du och jag, men jag är glad när allting händer. älskar min kommande vecka, utan sekundshål att andas i.
men just nu älskar jag också denna andningspaus som är mitt barndomshus, grusvägar och höga tallar. snart blir en promenad till stranden verklighet. andrum.
sitter igen med "Viskningar från katakomberna", Magnus Malm. I ett nytt Åhus sitter jag.
och jag citerar ur denna bok, när Magnus citerar Thomas Merton:
"Även om vi 'inte är av världen' så är vi i samma värld som alla andra, bombens värld, rashatets värld, teknologins värld, massmedias värld, storföretagen, revolutionerna och allt det andra. Vi intar en annan hållning till dessa saker, för vi tillhör Gud. Men alla andra tillhör också Gud. Vi råkar bara vara medvetna om det, och gör en bekännelse av denna medvetenhet. Men ger det oss rätten att se oss själva som annorlunda, och till och med bättre, än andra? Hela tanken är befängd."
jag har noll att tilläga för stunden.
skapad till skapande
sitter med färg om fingertoppar, snirklar i huvudet och ansvar i hjärtat. spänning och rädsla virlvar samman i någon slags leende gröt.
