söndag
skratt porlar, till och med de mest underliga skratt.
du vet inte hur ful och vacker världen kan vara, när du speglar den.
hur optimalt det är att le mot dig och mötas i det fula med ett leende.
det vita, det regniga.
där möts vi. helst vill jag möta dig i det allra tryggaste, i Honom, som är det enda hela. han som inte tål min trasighet men som älskar mig mer än du någonsin kan.
och nog är det väl bara han som känner mig.
inte ens jag själv.
Kommentarer
Trackback
