ok, ok

för allting är för starkt. starkare än min egen självdistans åtminstone. blir hungrig av att äta och mätt av att sova. för jag har tröttnat på att vara som alla andra. förutsägbart. lika förutsägbart är mina inköp, lika förutsägbara som min protest är. det vill säga, väldigt.

veronica maggio tänder kvällens sista cigarett och får mig att tänka på andra dagar och gamla sånger.
där finns vår hemlighet.

när jag drar mig ur låttextkoma beger jag mig in i den verklighet som heter farväl hemma, hej hemma. hejdå vackra stad, hej omskakade syd. men först - tända ljusen, låt pappret prassla.

obegripligt. allting är för starkt, för fort, för stort.
tur att jag kan lägga min kind på din axel och andas ut.
och in.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0