hemma en stund

trodde och hoppades nog någonstans att det inte skulle kännas såhär bra att sätta sin fot på grusvägen så snart igen. Mitt wannabe-förhårdnade hjärta visade sig lika genomsoft som alltid och jag smälter in i ett lugnt leende.
mitt rum doftar hyacint och jag är säker här och på andra platser. här får jag stanna en stund. 9 dagar. varsågod och njut.

men det är sant, jag går inte isär när jag går med dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0