time flies
som skjuten ur en kanon sträcker hon armarna mot nya höjder, utan att egentligen tänka efter. men solen lockar, där i himlen. men ingen, inte heller hon själv, vet ifall hon når dit. till värmen och andra sidan murar och underliga varelser.
Hittar godbitar på vägen som ger kickar och snurrighet och försöker samtidigt vila i det varma, mjuka hon redan fått i gåva, fullkomligt oförtjänt. varför stampa på det fina?
undrar hon samtidigt som hon stampar som om det var druvor på en fransk vingård. Paradoxal och ofokuserad är hon alltid -flyger förbi delmål, utan att förutse att hon strax kommer glida baklänges i nedför uppförsbacken. det här håller inte. men vi fortsätter att sträcka våra armar efter allt vi aldrig får, eller når. i hopp om att någon eller något kanske möter oss. Åtminstone halvvägs.
Hittar godbitar på vägen som ger kickar och snurrighet och försöker samtidigt vila i det varma, mjuka hon redan fått i gåva, fullkomligt oförtjänt. varför stampa på det fina?
undrar hon samtidigt som hon stampar som om det var druvor på en fransk vingård. Paradoxal och ofokuserad är hon alltid -flyger förbi delmål, utan att förutse att hon strax kommer glida baklänges i nedför uppförsbacken. det här håller inte. men vi fortsätter att sträcka våra armar efter allt vi aldrig får, eller når. i hopp om att någon eller något kanske möter oss. Åtminstone halvvägs.
Kommentarer
Trackback
