och vi glömmer vad vi kan
som två parallella strömmar som går åt vars ett håll. Aldrig möts de, aldrig skiljs de åt. de är motsatser, rinnandes åt motsatta håll.
ibland forsar de fram i samma fart, hög, låg och tar då ut varann.
I andra stunder är de ojämna, den starka av de två känns då som det enda i världen. det enda i min värld.
just nu flödar nog den ena strömmen något starkare än dess motpol och jag ler av blotta tanken.
något fint finns i det vattnet som ger nytt liv till mina mungipor.
här vill jag flyta i några dagar till. låt mig stanna här. så jag kan fortsätta att skratta.
ibland forsar de fram i samma fart, hög, låg och tar då ut varann.
I andra stunder är de ojämna, den starka av de två känns då som det enda i världen. det enda i min värld.
just nu flödar nog den ena strömmen något starkare än dess motpol och jag ler av blotta tanken.
något fint finns i det vattnet som ger nytt liv till mina mungipor.
här vill jag flyta i några dagar till. låt mig stanna här. så jag kan fortsätta att skratta.
Kommentarer
Postat av: Elin A
Elin! Jisses, vad du skriver bra! Jag sitter här mållös och det är inte ofta jag är mållös. Du berör mig långt in i hjärtat. Tack! Kram på dig!
Trackback
