nu börjar hon igen
ja, det här med film, alltså. eller kanske; den där Thomas Alfredsson, alltså.
Låt den rätte komma in.
En så komplex berättelse har jag inte mött på länge, och jag vet att jag borde läst boken, men ändå träffar den mig hårt. Balansen mellan gott och ont är skakig, rörig och det känns kanske dumt att säga att denna vampyr-film är en som mer än någon annan fått mig att reflektera över vår mänsklighet. Vår dubbelhet. Den är påtaglig, inte bara i filmen utan också i världen som är riktig. Med eller utan vampyrer.
Inte nog med berättelsen som tränger in under huden på mig, inte bara som kalla kårar, för den når ända in i mitt hjärta och där formas den till både obehag, sympati, rädsla, kyla och samtidigt värme utan att för den sakens skull bli en röra, också bilderna skär in. Dessa konstverk som rymmer enroma känslor och säger mer än 1000 ord, mer än 10 000. Det onda blir vackert, det gör ont att titta på detta, på flera olika sätt.
Slutscenen lämnar kvar i mig en så stark känsla av ett slags vackert obehag att det sitter kvar nu, tolv timmar senare. Detta kommer jag mycket sent att glömma.
Låt den rätte komma in.
En så komplex berättelse har jag inte mött på länge, och jag vet att jag borde läst boken, men ändå träffar den mig hårt. Balansen mellan gott och ont är skakig, rörig och det känns kanske dumt att säga att denna vampyr-film är en som mer än någon annan fått mig att reflektera över vår mänsklighet. Vår dubbelhet. Den är påtaglig, inte bara i filmen utan också i världen som är riktig. Med eller utan vampyrer.
Inte nog med berättelsen som tränger in under huden på mig, inte bara som kalla kårar, för den når ända in i mitt hjärta och där formas den till både obehag, sympati, rädsla, kyla och samtidigt värme utan att för den sakens skull bli en röra, också bilderna skär in. Dessa konstverk som rymmer enroma känslor och säger mer än 1000 ord, mer än 10 000. Det onda blir vackert, det gör ont att titta på detta, på flera olika sätt.
Slutscenen lämnar kvar i mig en så stark känsla av ett slags vackert obehag att det sitter kvar nu, tolv timmar senare. Detta kommer jag mycket sent att glömma.
Kommentarer
Trackback
