let's not shut it out just yet
i en bubbla på ett "vi mot världen"-aktigt sätt flöt de fram över öppna ytor emellan livets mer fartfyllda karuseller. öga mot öga i en glittrande virvell av mörkt, ljust, neon och pastell. viskandes saker som stannade där. mellan fyra ögon, öron.
fick hand i hand känna hur ont det gör att slungas in i betongväggar i 200km/h. och hur mycket ondare det gör att slungas in i varandra med hjärtat före. och kanske det värsta av allt, smärtan som aldrig riktigt märktes. som smög sig på runt vita husknutar och trycktes undan av skratt och stora planer. den växte sig större, parasiterade på all näring de försökte pumpa in i en vänskap som utan deras vetskap höll på att dö ut.
att bara vilja ha varandra, med best friends medaljonger hängandes runt halsen och att bara mötas av ännu en mil att gå. och till sist vet man inte vad man pratar om längre.
