dröm.

det är mystiskt hur snabbt allting vänder, från oförglömligt fint till en överkörd fot. eller något.
jag vet inte.
det är svårt att hitta sin väg i denna värld där kassörskor är otrevliga mot äldre herrar med rullatorer och dålig hörsel, där vi kör mot rött, skiter i jordens tillstånd för att nötkött är gott och bensinen dyr, ler åt andras olycka och bara gråter åt vår egen. Om bara allting ville bli bra imorgon ändå.

De säger att det behövs 10 goda saker för att neutralisera en negativ. Min erfarenhet säger snarare det motsatta:
När jag i affären träffar på en kassörska som ler och önskar mig en trevlig dag, så glömmer jag för en glittrande minut eller två all skit som hänger över oss.

Detta tillstånd som vår värld sitter i, det fallna, är outhärdligt och konstant tills vidare och trots dessa miljontals anledningar att sörja vår trasighet, elakhet och smärta så lyfts mitt hjärta och glöder av hopp av ett litet leende i rulltrappan brevid.

Vi är människor, utrustade med hopp till naturen.

- sönderslagna, taggiga, hårda, svåra och tomma är vi. men av någon anledning konserverades vårt hopp igenom allt detta och hoppet ger kärleken rymd i oss.

trots att denna dag är en djup dal av diverse anledningar, så finns ljus i mörker.. en tändsticka i rymden kanske, men osläckbar.

och lågan växer.