en glasklar dimma
hinner inte ta tid och känna efter hur jag mår. Men allt verkar bra, vilket känns bra och det måste vara ett gott tecken.
Gräset är alltid grönare på den sidan där man inte behöver ringa massa främlingar jämt och ständigt. Men boken jag äntligen klarat mig igenom är skum, obehaglig, underbar, fyndig, fin och lite ful. Den är bred, som så många novellsamlingar lätt blir. Vissa av novellerna gillar jag inte alls, inte ett dugg.. . sen vissa är det ljuvaste jag läst. Men två saker jag kan säga om den är 1) att den handlar om människor, så som vi är ... vissa av oss, konstiga, trasiga i allra högsta grad, dysfunktionella och stängda men också fulla av längtan efter närhet. 2) att titeln är närmast oförskämt passande.
blandade citat:
"I must be the saddest swim coach in all of history."
"I stood far away from her, and she stood even farther away from me."
"For how long can you behold another person? Before you have to think of yourself again, like dipping the brush back in for more ink. For a very long time; you didn't need to get more ink, there was no reason to get anything else, because she was as good as me, she lived on earth like me, she suffered as I did."
"I was just his dog-believer."
"In the bathtub this person pushes the bubbles around and listens to the sound of millions of them popping at once. It almost makes one smooth sound instead of many tiny sounds."
"He breathed out the bitter air that makes women doubt everything, and I breathed it in, as I had always done. I expelled my dust, the powder of everything I had destroyed with doubt, and he pulled it into his lungs."
"People just need a little help because they are so used to not loving."
No one belongs here more than you - Miranda July
